Motfräsning

Vid motfräsning rör sig det roterande verktygets skär mot arbetstyckets matningsriktning och bildar från ingreppspunkten till utgreppspunkten ett tjockare spån (kommaspån). Före skärets ingrepp i materialet glider det på arbetsytan och förstärker den ifrågavarande strukturen. Därför uppstår först en hög friktion och skäret måste i anslutning härtill tränga undan det förstärkta materialet. Till följd av den tilltagande spåntjockleken belastas maskinen ojämnt och tenderar att vibrera, härtill kommer också regenerationseffekten.
Därför stiger också effektbehovet långsamt. Vid ingreppet är det lågt emedan materialavverkningen är ringa, ökar därefter under fräsningen och når kort före utträdet sitt maximala värde och kommaspånet faller bort.
På grund av det höga tryck som uppstår under fräsningen orsakar detta en stark förslitning på skärens släppningsyta varför livslängden förkortas. På grund av denna nackdel är motfräsning endast lönsam när arbetsstycket har hårda och slitande randzoner (lägre förstärkninseffekt) eller när borddriften är utan spel. Den frästa ytan blir visserligen jämn men uppvisar dock en vågig struktur.

Medfräsning

Vid medfräsning rör sig det roterande verktygets skär i samma riktning som arbetsstyckets matningsriktning. Vid motfräsning ökar kraften långsamt medan vid medfräsning kraften är störst omedelbart vid ansättningen och avtar därefter kontinuerligt. Vid utträdet rycks spånet bort varigenom det blir en matt yta. (beroende på att det kommaformiga spånet i början avverkar mycket material som blir mindre mot slutet.)
Fräsens nedåtriktade skärkraftsriktning, arbetsstyckets tendens att lyfta i matningsriktningen gynnar icke önskade förändringar i ”Schlitten” respektive arbetstyckets position. Dessutom måste maskinens matningsinställning vara absolut glappfri respektive ha hög styvhet. På grund av den lägre ”Knatterneigung” är den uppnåbara ytfinheten bättre vid medfräsning i jämförelse med motfräsning under annars lika förhållanden – förutsatt att detta inte gynnar påkletning av skären.
Till följd av den ringa förslitningen på skär- och släppningsytan är det möjligt att i jämförelse med motfräsning höja matningen med 50% med samma livslängd.